”Alla har en plan tills man får på käften”. Möt Pilotages sydligaste chef - Henrik Ekstrand

Vi är glada att han valde oss, men varför blev det så?

– Anledningarna är många, men kortfattat kan jag väl säga att jag lockas av att Pilotage vågar ta den bättre vägen, den som får alla inbladade att må bra. Den kanske är mer kostsam i det korta perspektivet, men människors välmående är viktigast och i det långa perspektivet vinner alla. Jag gillar den inställningen till livet och det är en värdering som jag verkligen delar.

Henrik är en 43-årig arkitekt som älskar psykologi. Han nördar gärna ner sig och har bokhyllorna fulla med litteratur kring ledarskap, management och allt som rör mellanmänskliga relationer. Han är helt enkelt fylld till bredden med rätt kompetens för rollen han nu kliver in i.

– Jag gillar att vrida och vända på grejer, samla ihop problemen och hitta lösningar på dem. Jag går igång på att optimera och utveckla verksamheter, men det är ju inte ett arbete man gör ensam. Som ledare vill jag se till att människor trivs och får förutsättningar att jobba utifrån sitt allra bästa jag. Jag vill försöka se människor i alla lägen, lyssna på dem och förstå deras behov i teamet.

”Man får inte bli bekväm”

Många känner kanske en viss tveksamhet inför hårda förhandlingar eller oenigheter i ett projekt. Inte Henrik. Han tar sig an konflikter med öppet sinne och lösningsfokus. Han menar att många konflikter handlar om missförstånd och om man lägger energi på att verkligen förstå, löser många frågetecken upp sig som dimman en sommarmorgon.

Och han räds inte olikheter – tvärtom. Allas varierade sidor bildar gemensamt precis den kraften ett team behöver för att dra ett byggprojekt framåt. Intresset för psykologi och mellanmänskliga relationer är ständigt närvarande och han går ingenstans utan sin medfödda nyfikenhet. Den använder han till allt. Det är den som gör att han inte tröttnar. Det är den som gör att han hittar fram, även i den snårigaste diskussionen.

– Man får inte bli för bekväm och tro att man automatiskt vet hur saker och ting går till eller hur människor funkar. Det vet man inte alltid. Det finns inga universella lösningar, varje situation och relation är ny. Jag får energi av att tänka så. Det är den inställningen som gör att jag känner engagemang i varje möte.

Det är samma inställning som gör att Henrik inte kan sluta utbilda sig. Han kan inte sluta läsa ny forskning, ta del av goda exempel och prova nya grepp.

– Man får inte vara rädd för att göra fel. Man behöver testa gränser, annars kommer man ingenstans. Och för att våga göra det, behövs psykologisk trygghet och en miljö där man tillåts att misslyckas. Det gäller överallt – i team, med barn och med hundar.

Och det var ju bland annat det som lockade honom till Pilotage: värderingarna. Att komma till en organisation som inte bara snackar, utan som också praktiserar sunt ledarskap och etiskt affärsmannaskap.

– På Pilotage tar man del av forskning och sen jobbar man utifrån den – på riktigt. Jag lockades mycket av det. Jag har ju varit länge i branschen och har exempel på många situationer där jag upplevt att det har varit viktigare för folk att de får rätt, än att det blir rätt. På Pilotage är det inte så. Här märks det att människor lyssnar och vill förstå hur andra tänker.

Att omfamna kaos – i rosa och svart

Dagarna består ofta av möten som avlöser varandra, kalendern är inte sällan fulltecknad med planer och olika projekt. Men en sak är säker: i byggsvängen blir det aldrig som man tänkt, hur mycket man än planerar. Det är lika bra att ställa in sig på det oförutsägbara, menar Henrik och citerar Mike Tyson: ”Alla har en plan tills de får ett slag på käften.” Det gäller att vara förberedd på att ställa om och fatta nya beslut.

Henrik gillar det här ”kaoset” och pratar om den rosa och den svarta fasen i projekt. Den första tiden är som en romantisk Hollywoodrulle. Teamet lär känna varandra, är snälla och positiva, tindrar med nystartsögonen. Alla accepterar varandras olikheter –främst för att den yttre pressen ännu inte blivit så påtaglig och gruppmedlemmarnas trygghet i förhållande till varandra inte infunnit sig. Men sedan vänder det… Det snackas mer pengar, tid som inte räcker till och leveranskrav som flåsar alla i nacken, saker måste skäras och bantas innan man till slut kommer i mål. Detta samtidigt som gruppens medlemmar börjat lära känna varandra och nu är mer frispråkiga.

Den svarta fasen kräver sin ledare. Den kräver sin Henrik.

– Det är sällan konflikter i början av ett projekt, men med tiden uppstår saker och ting. Teamet är pressat och börjar ifrågasätta varandra, det är precis så det ska vara, inga konstigheter. Det är mänskligt, det är helt i linje med normal grupputveckling, men det gäller att kunna navigera i det, att förstå gruppsykologi och kunna skapa trygghet för att arbetet ska kunna fortsätta på bästa sätt för alla inblandade. Det är ju relationerna som i slutänden gör att projektet lyckas.

Välkommen till Pilotage! 

Henrik började i branschen som ung arkitekt 2006 och har varit verksam hos både större och mindre spelare på marknaden. Han har gedigen erfarenhet från byggsvängens alla vinklar och vrår. En utsökt balans mellan tung kompetens, öppenhet och bibehållen nyfikenhet ligger helt i linje med Pilotages visioner för framtiden.

Hur kommer denna skåning få medarbetarna att trivas då? Även i projekt som är tuffa och arbetstunga? Henrik tror att – precis som alla vi andra på Pilotage – människan i grunden är kapabel till stordåd om förutsättningarna är de rätta.

– Människor behöver få bidra för att känna meningsfullhet, vi har det i vår natur. Vi vill göra vårt bästa. När man känner sig inkluderad och sedd blir man också trygg och har kul på jobbet, delaktigheten föder motivation och engagemang. En sån stämning vill jag skapa. Har man roligt i det lilla så blir också helheten bra. Det gäller såväl mig som teamet.

Vi vågar nästan garantera att Henrik kommer att ha roligt på jobbet hos oss på Pilotage. Vi ser fram emot hans nyfikenhet och kompetens och vi lovar att inte försöka snacka så mycket fotboll med honom.

– Trots att jag bor i Malmö är jag faktiskt ganska ointresserad av fotboll. Jag är inte en sån som sitter på läktaren, jag utövar hellre sport än tittar på när andra springer. Om det inte är min son som spelar förstås. Då är det det roligaste som finns!

Vi välkomnar varmt den inbitne skånepågen! Låt oss åstadkomma stordåd tillsammans.